Facebooksiden til Arkitektnytt (Arkitektforeningens medlemsblad) har videreformidlet en dansk artikkel med angrep på Prince charles fordi han bryr seg om de bygde omgivelser på en annen måte enn arkitektstanden ønsker. http://www.facebook.com/pages/Arkitektnytt/129720397333?ref=ts&v=wall
Jeg sendte dem følgende kommentar:
Det er greit eller tilmed glimrende for de fleste at Kong Harald engasjerer seg i politiske saker med en humanistisk dimensjon, som oppreising for tatere og andre forfulgte grupper. Hva er forskjellen til å engasjere seg for humanistiske verdier i arkitekturen? Ved alle anledninger der folk får anledning til å mene noe støtter 70 - 80 % tradisjonsbaserte løsninger av samme type som dem Charles promoterer. Dette er en internasjonal trend.
I mangel av demokratiske og deltakende beslutningsprosesser i stedsutviklingen er Charles folkets talsmann overfor en maktelite bestående av arkitekter og utbyggere, med kulturjournalister som heiagjeng. For folk flest er det av lite viktig om en bygning er "interessant", "nyskapende" og "kompromissløs", honnørord innen arkitekturetasblissementets kultbevegelse. For folk flest er det som teller at bygninger skaper fysisk og mental velvære.
Sorry alle ironikere på cafe, men at bygninger skaper KOS er mentalhygienisk og samfunnsmedisinsk lengt viktigere enn at et par tusen mennesker med bransjetilknytning til arkitekturen har de korrekte minimalistiske preferanser som gir innpass i designfiffen.
Det er på tide med mer brukermakt i arkitekturen. La de eldre bestemme arkitektureen på sykehjemmene, ikke NALs jurygjengangere. Minimalisme er angst for å gjøre noe galt.
Maksimalisme er livets mangfold omsatt i frodig design der intet er tabu, ikke engang vakre arkitektoniske forbilder oppfunnet gjennom et par årtusener før le Corbusiers dehumaniserende bomaskiner.
Les artikkel i Sunday Times om Charles som Streetfighter for the People.
http://www.timesonline.co.uk/tol/comment/columnists/guest_contributors/article7144763.ece
De kasteløse arkitektenes nettside, www.intbau.org
Bildet viser en ny tradisjonell bygårds i berlin. arkitekt Patzschke, 2005
Audun Engh
Inget ont om Charles - men det är ett fattigdomsbevis för den folkliga arkitekturrörelsen att den företräds av en aristokrat. Det försvagar trovärdigheten, och gör det lättare för den i grunden aristokratiska arkitektkåren att påstå att det är den som står för folkligheten, demokratin och framtiden.
SvarSlettDet här är en fråga om retorik, om "etos", dvs vad man är.
Jag förmodar att det inte är rörelsen som har utsett Charles, utan pressen. För att om möjligt kringgå detta kanske det är nödvändigt att den träffas och utser sina genuina representanter.